God morgon eller?
Sådär ja. Vaknade för typ en halvtimme sen. Sov på soffan eftersom min lilla madrass råkade ut för en öl-incident igår...Jag är inte arg på dig min vän!
Började morgonen med lite Brio, rätt äckligt, men vem orkar bry sig. Sitter nu och lyssnar på Kents nya album, rätt bra faktiskt eftersom Jocke sänkt sig i tonläge och man slipper det totala gnället.
Ska träffa Agnes för en promenix idag och sen vara med Jomo eller vice versa.
"Dem jävlarna tog oss en efter en..."
Kaos då...Ja det är verkligen vad som råder i mitt liv just nu, snart vet jag nog inte längre vad som är upp eller ner. Jag hade nog större föhoppningar på livet, men eftersom jag inte är mer än människa så blir det mest pannkaka.
Allting faller, ja det faller, jag faller...Tänker inte uttala mig om hurvida ni andra faller, det får va eran privata angelägenhet.
Gud, relationer, skola, jobb, kyrka, musik... Hela tiden saker som måste göras och när man tagit sig tid att göra den ena uppgiften så kan man ge sig fan på att det står en ny uppgift och väntar bakom hörnet.
Är det här förstadiet till utbrändhet? Känner mig så håglös, känner mig så omotiverad, känner mig sjuk och trött.
Har märkt att den enda gången jag faktiskt kan slappna av någorlunda och se saker och ting från den ljusa sidan och med positiv tillförsikt är när jag lyssnar på lovsång, där är min rena livskälla.
Alltid på spänn, alltid orolig för andras blickar, alltid rädd att bubblan snart ska sprica ...
Johanna, jag vet inte vilka ord jag ska använda för att du verkligen ska kunna förstå fullt ut hur starkt jag känner för dig... Jag är inte mycket för romantiska smör-komplimanger så jag ska inte ens försöka, det får räcka med ett: Jag älskar dig... De orden kan inte förklara precis hur jag känner, känslan är individuell, men vad ordet älska betyder för mig får mig att vilja säga jag älskar till dig dag ut och dag in...
Salvator mundi, salva nos
/K~
Började morgonen med lite Brio, rätt äckligt, men vem orkar bry sig. Sitter nu och lyssnar på Kents nya album, rätt bra faktiskt eftersom Jocke sänkt sig i tonläge och man slipper det totala gnället.
Ska träffa Agnes för en promenix idag och sen vara med Jomo eller vice versa.
"Dem jävlarna tog oss en efter en..."
Kaos då...Ja det är verkligen vad som råder i mitt liv just nu, snart vet jag nog inte längre vad som är upp eller ner. Jag hade nog större föhoppningar på livet, men eftersom jag inte är mer än människa så blir det mest pannkaka.
Allting faller, ja det faller, jag faller...Tänker inte uttala mig om hurvida ni andra faller, det får va eran privata angelägenhet.
Gud, relationer, skola, jobb, kyrka, musik... Hela tiden saker som måste göras och när man tagit sig tid att göra den ena uppgiften så kan man ge sig fan på att det står en ny uppgift och väntar bakom hörnet.
Är det här förstadiet till utbrändhet? Känner mig så håglös, känner mig så omotiverad, känner mig sjuk och trött.
Har märkt att den enda gången jag faktiskt kan slappna av någorlunda och se saker och ting från den ljusa sidan och med positiv tillförsikt är när jag lyssnar på lovsång, där är min rena livskälla.
Alltid på spänn, alltid orolig för andras blickar, alltid rädd att bubblan snart ska sprica ...
Johanna, jag vet inte vilka ord jag ska använda för att du verkligen ska kunna förstå fullt ut hur starkt jag känner för dig... Jag är inte mycket för romantiska smör-komplimanger så jag ska inte ens försöka, det får räcka med ett: Jag älskar dig... De orden kan inte förklara precis hur jag känner, känslan är individuell, men vad ordet älska betyder för mig får mig att vilja säga jag älskar till dig dag ut och dag in...
Salvator mundi, salva nos
/K~
Kommentarer
Postat av: jomski :)
:)
Trackback
