Handling och konsekvens
Slår kroppens sjukdomar och smärtor till endast som en konsekvens av våra handlingar? Är det så att just den som har väldigt ont också är den som varit väldigt ond?
Nej så kan det givetvis inte vara. Barnet som drabbas av cancer, vad ont kan den gjort?
Jag funderar en hel del kring mina egna smärtor. Jag väljer att säga smärtor och inte sjukdomar eftersom läkarbesök efter läkarbesök nästintill aldrig kunnat påvisa någon egentlig sjukdom. Det blir väldigt tydligt att mina smärtor oftast har en helt annat orsak än en fysisk.
Problemet är att jagaldrig kunnat lära mig att leva med min hypokondri. Varje ny smärta föder frågan: Är det på riktigt denna gång?
Jag försöker finna rationella förklaringar, försöker att intala mig att det bara är ångesten som gör sig påmind. Ibland fungerar det, några sekunder åt gången, men till slut tar tvivlen över.
Alla finner sitt sätt att hantera ångesten. Vissa skär sig, vissa drogar sig, vissa shoppar bort ångesten. Någonstans är ändå det ett val.Jag ställer mig frågan: Har jag verkligen valt att låta ångesten ta fysiska uttryck? Har jag sagt att det är okej?
Smärtorna fyller dock en viss funktion. Dem hjälper mig att fokusera på det viktiga, hjälper mig att längta efter det innerliga, det enkla, det vardagliga. Smärtorna håller mig nere på jorden... Kanske kan det vara positivt. Dock funderar jag: Hur mycket mer frimodigt skulle jag inte kunna leva om jag inte ständigt var rädd att dö?
Skulle jag leva mer frimodigt? Jag vet inte, det var så länge sedan jag inte hade ont.
Ibland återkommer jag till ett bibelord från Paulus. Paulus var en av de största kämparna för Jesus ochför att föra ut evangeliet till människor. Ordet lyder:
Och för de väldiga uppenbarelsernas skull, för att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig. / 2 Kor 12:7
Om Gud gett mig denna tagg, skulle han inte kunna berätta detta för mig, så att jag slapp oroa mig?
Jag vet inte hur det är egentligen. De flesta smärtorna handlar helt om min ångest, det är min övertgelse. Men jag tycker inte om dem. Man ska inte hata, men jag kan inte låta bli att hata smärtorna och ångesten.
Så här vill jag inte ha det...
/kn
Nej så kan det givetvis inte vara. Barnet som drabbas av cancer, vad ont kan den gjort?
Jag funderar en hel del kring mina egna smärtor. Jag väljer att säga smärtor och inte sjukdomar eftersom läkarbesök efter läkarbesök nästintill aldrig kunnat påvisa någon egentlig sjukdom. Det blir väldigt tydligt att mina smärtor oftast har en helt annat orsak än en fysisk.
Problemet är att jagaldrig kunnat lära mig att leva med min hypokondri. Varje ny smärta föder frågan: Är det på riktigt denna gång?
Jag försöker finna rationella förklaringar, försöker att intala mig att det bara är ångesten som gör sig påmind. Ibland fungerar det, några sekunder åt gången, men till slut tar tvivlen över.
Alla finner sitt sätt att hantera ångesten. Vissa skär sig, vissa drogar sig, vissa shoppar bort ångesten. Någonstans är ändå det ett val.Jag ställer mig frågan: Har jag verkligen valt att låta ångesten ta fysiska uttryck? Har jag sagt att det är okej?
Smärtorna fyller dock en viss funktion. Dem hjälper mig att fokusera på det viktiga, hjälper mig att längta efter det innerliga, det enkla, det vardagliga. Smärtorna håller mig nere på jorden... Kanske kan det vara positivt. Dock funderar jag: Hur mycket mer frimodigt skulle jag inte kunna leva om jag inte ständigt var rädd att dö?
Skulle jag leva mer frimodigt? Jag vet inte, det var så länge sedan jag inte hade ont.
Ibland återkommer jag till ett bibelord från Paulus. Paulus var en av de största kämparna för Jesus ochför att föra ut evangeliet till människor. Ordet lyder:
Och för de väldiga uppenbarelsernas skull, för att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig. / 2 Kor 12:7
Om Gud gett mig denna tagg, skulle han inte kunna berätta detta för mig, så att jag slapp oroa mig?
Jag vet inte hur det är egentligen. De flesta smärtorna handlar helt om min ångest, det är min övertgelse. Men jag tycker inte om dem. Man ska inte hata, men jag kan inte låta bli att hata smärtorna och ångesten.
Så här vill jag inte ha det...
/kn
Kommentarer
Postat av: Pethra
Lider med dig och hoppas du kan bli kvitt skiten en vacker dag.
Trackback
