Det förgångna och framtiden

Så jävla rädd att allt det där som jag uppskattar ska ta slut.

Tänk att så många känslor kan rymmas inom en dag, när jag lägger mig för att sova ikväll kommer de positiva känslorna ha övertaget och inget ska få ta det ifrån mig, bara Gud om Han känner för det.

Jag är alltid orolig att saker jag gör eller säger ska misstolkas, jag är så rädd att bli missförstådd. Jag vill göra gott och hoppas att det når fram utan att människor ska få tankar om baktankar.

Jag är den jag är...

Varför söka förståelse när man själv inte kan förstå?

Jobba imorgon, hoppas på kraft att orka göra allt det som åligger mig. Jag är så trött, orkar inte alla krav just nu, kan inte stå med ryggen rak, men är rädd för att vara svag.

Varför blev svaghet något fult?

En sen kväll genom parken,
sommargrus på marken...

Jag behöver den här känslan, behöver livet, behöver möjligheten att skapa någonting nytt...

God natt!

Och stort tack till dig!

/kn


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0