Utanför kroppen
Jag vill inte veta, inte veta ett endaste dugg förutom det jag måste... Jag är rädd för att veta, rädd att min glasbubbla ska spricka och att den tänkbara verkligheten ska torna upp sig för mig...
Jag är glad så länge min kristallvärld håller sig intakt, så länge den står orubblig och inte en endaste skakning kan nå den...
Men jag har märkt att gång på gång känner jag skalven, att då och då faller flera bitar ur och min dans på molnen blir en dans på jorden, en dans i helvetet...
Och jag frågar mig: Gud, vart är du, vart är du när jag behöver dig som mest?
Jag vill bara höra dig säga: jag tar hand om dig, härda ut i all den prövning som ligger framför, tig som tackan som förs till klippning, öppna inte din mun...
Allt ska bli bra snart...
Jag är glad så länge min kristallvärld håller sig intakt, så länge den står orubblig och inte en endaste skakning kan nå den...
Men jag har märkt att gång på gång känner jag skalven, att då och då faller flera bitar ur och min dans på molnen blir en dans på jorden, en dans i helvetet...
Och jag frågar mig: Gud, vart är du, vart är du när jag behöver dig som mest?
Jag vill bara höra dig säga: jag tar hand om dig, härda ut i all den prövning som ligger framför, tig som tackan som förs till klippning, öppna inte din mun...
Allt ska bli bra snart...
Kommentarer
Trackback
