IbiC

Här sitter man, försjunken i gamla minnen och kan inte riktigt sluta minnas...

/kn

Jag har nyss kollat igenom en hel drös med gamla bilder här i kyrkan och jag blir verkligen helt nostalgisk. Så många minnen kommer fram och så mycket längtan. Jag längtar tillbaks till soliga dagar och kalla vintrar tillsammans med människor som man tyckte så mycket om. Många av människorna har jag inte ens någon kontakt med längre... Vad hände? När splittrades den stora gemenskap vi alla var en del av i kyrkan?

Det är alltid så att när jag kollar gamla bilder så blir jag ganska nedstämd, jag får alltid känslan av att livet bara blir sämre för var dag som går. Det känns som om så många av dem glada dagarna har flytt. Jag längtar tillbaks till min ungdom, livet nu är rutin och så väldigt vuxet. Visst tycker jag om mycket som det "vuxna livet" har att erbjuda, men jag kommer ihåg en eufori och glädje som fanns när jag var yngre och som jag inte upplevt på många år.

        

Nu ska jag hem, leva vuxenliv och leva i det förgångna.

Allt gott!!

/kn

Jag behövde den här dagen, behövde människorna och är väldigt tacksam för allt.

Jag hoppas att allt fortsätter väl, jag vill kämpa!

När jag ser det där ansiktet vill jag bara göra allt bra igen, säga dem där orden! Ögonen säger allt... Tror jag i alla fall!

Amen Gud, amen!

/kn