IbiC

Det räcker inte längre med fina ord, det räcker inte längre med vackra kulisser. Ungdomar mår dåligt, vissa så dåligt att dem väljer att inte finnas till längre. Efter tre självmord bland unga på ungefär samma plats under det senaste året så är det nog fan dags att öppna ögonen och få arslet ur vagnen.
Det är inte högre staket eller övervakningskameror som är det primära för att stoppa denna spiral. Det primära är att satsa resurser på skola och psykiatrisk och social hjälp för unga idag. Ge fan i att bygga fler rondeller, ge fan i att snygga upp staden och bygga fina lägenheter, insidan av staden spelar så mycket större roll än dess utsida.

Vem har störst värde: en rondell eller en individ?

Jag kan inte säga hur saker och ting ska utformas, jag är inte nåt vidare kunnig, men det finns dem som är. Ge dem möjlighet att forma en skola och en ungdomsomsorg som verkligen ser individen och lever med målet att ingen ska välja döden som en utväg för att slippa livet. Livet ska vara drägligt nog för att varje människa ska vilja och orka leva det.

Vart finns den kyrka som satsar på en sann kristen omsorg? Vart finns de kristna som var dag väljer att bära andra människors bördor, som väljer att gråta med när någon gråter, som gläds med dem som gläds?

"Vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor"/Rom 15:1

Vad vi behöver är inte en armé av superandliga och starka kristna, men en skara människor som väljer att finnas till när den själv har kraften. Det måste vara varje kristen människas mål att älska och hjälpa sin medmänniska, för varje medmänniska är en syster och en broder i Guds stora familj.

Gud har bara våra armar för att krama sina barn, endast våra fötter för att gå till dem som gråter, endast våra öron för att lyssna till dem som ligger på botten.

De Kristna, är Guds medvetna redskap för att bringa ljus i en värld i mörker...

Låt oss lysa!


/K~