IbiC

Nu är söndagen här och "semestern" snart slut från skolan. Har spenderat nästan all min tid med den flicka jag håller så kär och älskad Johanna Klockars. Du gör mig så lycklig Johanna och du är den ende för mig. Allt jag vill ha, har jag i dig. Du behöver aldrig tvivla kring det.

Under lovet var jag, Jomski och Sandra i Uppsala. Vi strosade runt och gick också på Livets Ord. Mötet var inte så bra som jag hade förväntat mig, men det var kul att se Ulf Ekman live:) Det blev en liten omväg när vi skulle hem, men den lockade till många skratt:)

Min kropp är i uppror och det känns som om det är dags att börja ta hand om den istället för att fylla den med en massa onyttigheter.

Skola imorgon. Ska upp tidigt till Odlaren tillsammans med Pia p.g.a. det självmord som ägde rum i veckan.

Förr hade jag svårt att förstå att människor kunde uppleva så mycket ondska så att döden kunde framstå som den enda vägen ut från helvetet. Nuförtiden tänker jag annorlunda. Livet är hemskt ibland, människor sviker, människor gör onda gärningar, livet kan kännas meningslöst, livet gör ont. 

Dock är inte livet meningslöst. Jag är övertygad om att det finns en mening med varje människas liv och att Gud har en plan för var och en av oss. Dock kan livets problem lägga en slöja över våra ögon och få oss att se dunkelt.
Jag hoppas verkligen att Gud finns där, jag vill tro det, jag tror det...

Det handlar om att härda ut i det långa loppet...

Som någon sa: Det blir bättre sen...

Guds rika frid!


/K~