IbiC

Klockan är mycket nu, jag måste sova snart...

Men än finns det saker att göra. Hillsong "You deserve" är min örondrog just nu.

Jag längtar efter min älskling, väldigt mycket!

Jag har ont, snart får jag träffa Marek, känner mig ganska skräckslagen!

You show me life, You opened my eyes
So I give You my praise, yes I give You my all

Jag längtar efter dem konservativa, jag ropar, vart är ni?
Jag längtar efter tystnad, stillhet utan krav.
Jag längtar efter innerlig tillbedjan med dem som längtar, vart är ni?
Är jag ensam?
Jag längtar efter moral, mycket hos andra, ännu mer hos mig själv.
Jag längtar efter lagens kraft, men när ska jag förstå, att Du älskar mig ändå?
Jag längtar efter fullkomlighet mitt i min ofullkomnlighet.
Jag längtar efter det som är äkta...
Jag tror att jag längtar efter Dig...

Now in the darkness Gods light shines...

Det är nu fredag. Imorgon är jag ledig, så jag kan vara uppe sent ikväll om jag känner för det:)

På söndag jobbar jag igen, dop och mässa så det blir en halvlång dag.

I helgen hoppas jag verkligen att jag får tid att sova.

Jag vill hitta på något roligt, något annorlunda, pröva något nytt. Jag är så dålig på att komma på saker och ting att göra, men jag känner att jag snart helt och hållet stagnerar i rutin. Tur att jag har en flicka som brukar kunna dra med mig ut på äventyr<3

Gårdagskvällen och natten till idag var bland det härligaste på länge. Jag fick tid till att göra det jag ville. Satt med ljus tända och komponerade något jag verkligen är nöjd med, något verkligt ärligt.
 
Nu är kvällen här och jag vet att jag tyvärr inte kan sitta uppe lika länge inatt, jag är alldeles för sömnkrävande, fem timmar sömn kommer inte räcka om jag ska upp och jobba imorgon, och förresten har jag en väldigt lång dag imorgon. 09.30-21.30 , om än en liten rast mitt på dagen.

Fantastiskt nog har jag fortfarande kvar en hel del av glöden från igår. Kanske är det förändring på väg?

Nu ska jag diska lite. Sedan tända ljus och bara njuta av att mörkret är här...

Jag sitter här, full av så mycket iver, så mycket vilja, så mycket längtan och en skärva förhoppning.

Somliga stunder vaknar en glöd inom en och allt man vill är att visa hela världen sin passion. Man vill dansa med världen, sjunga med världen, glädjas och förundras med världen...

Och så någonstans inom en, gnager känslan av att känslan snart kommer att försvinna. Att drömmar är för barn...

Det är kväll nu, men jag vet att jag inte behöver gå och lägga mig än. Imorgon behöver jag inte stressa upp, imorgon står bara en spikad sak på agendan och det är en tur till Strängnäs, till Ulrika.
 
Inatt kan jag vara vaken länge, som förr i tiden.



Ge mig det jag behöver
Ge mig hopp
Ge mig liv
Ge mig någonting jag kan fästa mig vid

Snälla, ge mig frihet
Ge mig och låt mig ge vidare
Ge mig en bit förklaring till allt det som händer
Ge mig trovärdighet hos dig

/Gramoz ur "Ge mig hopp ge mig liv. Dikter av flyktingbarn som gömmer sig"

Jag anfaller med ord,
känslor är för svaga människor

Jag satt tidigare idag och kolla på serien "Hjälp" där en av rollerna heter Örjan Lax. Denne man har otroliga problem med tålamod ach aggressivitet. Personligen är jag nog ganska lugn, det krävs ganska mycket för att jag ska bli arg, även ilska är ju en känsla och ord passar bättre. Tålamod dock är något jag lider brist på. Får jag för mig att jag vill göra något så ska det hända på direkten. Jag vill inte ha något "Svensson-tålamod", som jag kallar det. Var sak har sin tid bla bla bla.

Vi kanske inte har tid, vi kanske måste förändras nu, göra våra val och låta dem få konsekvenser i detta nu och inte vänta tills längre fram i tiden.

Der är kanske bättre att vara glödhet än ljummen, ja nog måste det vara bättre att brinna istället för att stagnera i tråkighet och kyla.

Jag står inte ut med mediokert, men jag står ej heller ut med dem allt för extrema. Glöden ska finnas på insidan inte uttryckas hela tiden i det yttre.

Nu ska jag nog sätta mig vid pianot en stund...

God bless!

Min lediga helg blev aldrig särskilt ledig.

Lördag till söndag hade vi konfirmandläger i kyrkan, det var många skratt, härligt sällskap och en fruktansvärd provisorisk bädd att sova i. Eftersom Inga-Lill åkt på influensan fick jag agera kantor i högmässan samt dop i S:t Andreas. Kul eftersom det var första gången i just ett sådant sammanhang uppe i ens hemkyrka.

Nu är det dags att sova om bara några minuter...

Och dem trasigaste människorna är dem vackraste människorna...
De mest förstörda, de mest intressanta...
De som levt längst i mörkret, dem som fascinerar...

 

Den här dagen har verkligen blivit den mest underliga och fantastiska på väldigt länge. Imorse skrev jag att jag inatt drömde om en gammal vän. Jag ser nu att jag skrev fel efternamn, hon heter egentligen Sörensen, men det är inte vad som är det underliga.

Efter att jag haft sista lektionen på jobbet idag, dröjde jag kvar ett tag uppe på Odlaren innan jag väl begav mig hemåt. På vägen tänkte jag att jag skulle gå förbi apoteket så därför styrde jag mina steg mot Mälarsjukhuset. Efter att jag väl gjort mitt inköp begav jag mig mot utgången...

Helt plötsligt såg jag ett välbekant ansikte, där var just Helene Sörensen, jag var nog lite ur fattningen men jag kunde iallafall få ur mig hennes namn och det tog henne nog en liten sekund att inse vem som stod framför henne. Helene hade precis i dagarna börjat jobba på Mälarsjukhuset, vi hann prata ett par minuter om allt mellan himmel och jord innan hon behövde springa vidare.

Det här är verkligen den mest underliga och fantastiska dagen på länge. På väg hemåt slank till och med ett skratt ur mig (det är verkligen inte vanligt om jag är själv). Jag är helt överraskad och glad.

Och ännu fler minnen dyker upp...

Gud kan verkligen överraska.

Jag finner inte riktigt några ord just nu, även om det finns hur många tankar som helst i huvudet.

Och du minns...

Tack!

Ibland  drömmer jag sådant som gör mig fruktansvärt nostalgisk och nedstämd. Jag drömmer då om människor som jag en gång hade i mitt liv, men som inte längre finns närvarande. Inte det att människorna är döda, bara det att tid och rum flyttat oss ifrån varandra.

Inatt var det dags för en sådan dröm igen. I drömmen satt jag vid ett bord och pratade tillsammans med en gammal bekant, Helene Sörenstam, någonstans i närheten fanns också hennes syster. Ofta är det så att om jag samma dag eller några dagar innan har funderat över en speciell person, eller flera personer, så drömmer jag sedan ibland om dem. Detta funkar inte för vardagliga personer utan det måste handla om människor som inte längre finns i ens närhet.

Hursomhelst! Det var väldigt många år sedan jag och Helene hade någon kontakt. Någon gång under de senaste tre åren har vi säkert stött på varann någonstans och sagt ett kort hej, men inte mer än så.

Jag minns en sommar då jag tillsammans med Helene och Sanna skulle gå på Malmamarknaden, jag kommer ihåg den försenade bussen, dem långa bilköerna, den stekande värmen. Jag kommer ihåg hur jag slutligen kom fram till Malmköping och väl där möttes av Helene och Sanna, dem hade haft god tid på sig att börja fundera på vart jag hade tagit vägen, likaså mor min som blivit kontaktad.

Väl på marknaden minns jag att vi stod i ett filmstånd och besvärades av en halvjobbig försäljare. Jag köpte en American Pie film som jag senare tappade bort. Efter marknaden åkte vi hem till Helene, vi åt kebab och åkte ut för att titta på hennes häst.

Alla dessa bilder fyller mig idag, och faktiskt en längtan tillbaks till den gamla goda tiden. Jag kan fortfarande minnas Helenes skratt och hur hon då såg ut. Även om vi inte umgicks särskilt mycket, och även om det bara var för en kort tid, så var hon en god vän, en himla snäll människa som gjorde mig glad.

Ibland krävs det en dröm för att man ska våga minnas.

Nostalgi och vemod!

Nyduschad och på väg...

Jag är förvånansvärt förväntansfull idag men på samma gång ganska likgltig inför mycket och det känns bra.

Power gym, Hans-Chrisitian, sedan iväg till kyrkan. Får se om mitt vanliga bussällskap dyker upp:)

Put a new song in my mouth,
of praise to You
And the world will see and fear Your name... / Hillsong, Most High

Bara man speglar sig i rätt person så blir allt rätt...

Jag försöker intala mig själv att hålla tand för tunga...

Idag har varit en bra dag. Sovit lite för länge, men det var faktiskt skönt och ganska behövligt. Sedan haft det mysigt i några timmar för att slutligen bege sig till centralen för att ta tåget till Strängnäs för att ha lektion för Ulrika Tenstam. Det var några år sedan sist och det kändes jättekul att få ha det igen. En vecka till nästa gång, måste se till att öva nu. Ave Maria here I come!

Den 19 februari smäller det igen, ser verkligen framemot det... Surprise

Imorgon är det torsdag, konfirmander på eftermiddagen, härligt!



Jag bara ÄLSKAR tröjan jag fick av mamsi i julklapp!!!

Feelings not to share with anyone, thoughts only for you...

Avslutade kvällen med tacos och härligt sällskap...

Nu är det dags att sova...

God natt!!

Det har varit tyst ett tag nu...

Är i full gång med att städa hemma och stryka. Helgen är här nu och det känns skönt, slappa och ha det bra resten av dagen och imorgon.

Jag är totalt inne i någon köphysteri och jag känne att jag verkligen behöver komma ur den. Hursomheslt, ett par nya jeans (vilket jag kände ett stort behov av) samt en thékopp från Iittala som är min, min, min:)





Snart så...

/kn

Jag är för gammal för att spela spel...

Kanske handlar det inte om att ha höga eller låga förväntningar, kanske handlar det om att inte ha några som helst förväntningar, kanske handlar det om att bli likgiltig inför alla andra utom sig själv.

Spenderade gårkvällen med en massa kultur. Böcker, musik, film.

Nu är lördag här, sista dagen. Vad ska man göra av den? Håller på att göra fint i lägenheten. Innerst inne är jag nog en ganska pedant person, jag hatar att ha det stökigt, men jag är ibland för trött för att orka bry mig. Människor som utan problem kan bo i ett kaos av saker, kläder, allt, någonstans fascinerar dem mig eftersom dem är motsatsen mot mig. Jag kan bo i kaos, men det är fortfarande ett problem. 

Sitter just nu och kollar en massa bilder från alla år genom kyrkan. För en gångs skull fyller mig en annan känsla än nostalgi, nu är det likgiltighet...

Salvator mundi, salva nos!

Somliga kan shoppa bort ångest, jag kan det inte, jag shoppar bara ändå, inte för att slippa ångest, bara för att det är kul.

Kom nyss tillbaks från en sväng på stan, många kassar, cd-box, en bok av Nietzsche, inredning, thé. Det är ganska skönt att kunna köpa nästan vad man vill till sig själv, det är skönt att ha pengar, men det finns annat som vore bättre att ha.


Bilder
När jag såg dig blev jag förbluffad,
du var vackrare än jag kunde minnas,
men ett fult skimmer låg över dig, en slöja av äckel.
Tusen bilder sköljde över.
Och du kommer aldrig mer bli den du var,
du blir aldrig densamma igen.
Alla vackra minnen är förbytta i melankoli över verkligheten.
Till slut valde jag att se ditt aniskte,
det som låg gömt under mina egna kompromisser.
Och nu bygger jag upp minnen som ger ångesten kraft,
men som är lögner från urtiden.
I slutet är du själv,
och du själv är den vackraste människan som Gud någonsin skapat ...

/Hans Boem

Jag vet vad jag behöver ikväll!

En och en halv dag kvar, sen körs det igång. Känner att jag måste göra något riktigt meningsfullt av de timmar som är kvar.

Ska snart ner på stan och köpa en fastekur troligtvis. Jag behöver en detox nu.

Det finns kanske ingenting att säga, från och med nu är allt kanske tystnad...

Och när raketerna smällt, när vinet hade nått ner, när det nya året var här fanns bara en tanke på dig, att du skulle vara början på allt nytt... Och allt jag ville var att få höra din röst...

Snart dags att röra sig...

Ikväll ska jag njuta av det absolut bästa sällskapet i världen, mig själv. Jag och jag själv ska laga tacos att äta och sen ska vi glo "Brothers and sisters i flera timmar. Förhoppningsvis ska det även hinnas med lite städning till, samt ett varmt bad som skulle blivit av för flera timmar sedan men som Calista och gänget kom ivägen för.

Ledig fram tills på söndag, sen är det full fart igen. Jag har verkligen uppskattat alla dessa lediga dagar och skulle inte ha något emot en eller två veckor ledigt till. Inte för att jag inte tycker om mitt jobb, jag ser framemot att träffa alla härliga människor igen, få ha kören och allt, men ledigt är så skönt.

Ja sanningen är den att dessa lediga dagar har inneburit så mycket vackert att uppskatta. Människor man mött, diskussioner man haft, galna kvällar, lugna och avskalade kvällar.

Somliga saker kommer länge att finnas i mitt liv, somliga saker har funnits där i flera år, men jag ser mer positivt på allt.

Jag vet vad jag vill... Du är det jag vill... 

Så var plötsligt det nya året här. Skålade in tolvslaget vid Obelisken i stan tillsammans med ett helt suveränt sällskap.

Vi kom ner till stan runt niotaget och skulle då käka, det blev till slut O Learys. Efter en snabb visit där blev det vidare till favoritstället Grappa, där drog inte partyt igång förrän efter tolvslaget, men sen dansade vi utav bara helvete. Alla andra torrbollar satt där och såg frågande ut.

Mitt nyårsfirande blev verkligen över all förväntan. Jag hade det så himla bra och jag är verkligen nöjd.

Under gårkvällen försökte vi göra bokslut . Jag kom fram till att 2008 för mig var ett mellanår...

2009 förväntar jag mig så mycket. Jag tänker kämpa för det livet jag vill leva och jag tänker inte kompromissa som jag en gång gjorde...

Och jag hoppas att dem där orden inte slank ur mig, dem där orden jag lovade mig själv att inte säga till dig...

Tiden är inte mogen än...

Min vän öppnade en ny dimension av musik och skönhet idag när hon spelade "Anthony and the Johnsons" för mig. Jag är helt förälskad i låten "Hope there´s Someone".

Nu ska jag njuta av resten av årets första dag.