IbiC

Den här dagen har verkligen blivit den mest underliga och fantastiska på väldigt länge. Imorse skrev jag att jag inatt drömde om en gammal vän. Jag ser nu att jag skrev fel efternamn, hon heter egentligen Sörensen, men det är inte vad som är det underliga.

Efter att jag haft sista lektionen på jobbet idag, dröjde jag kvar ett tag uppe på Odlaren innan jag väl begav mig hemåt. På vägen tänkte jag att jag skulle gå förbi apoteket så därför styrde jag mina steg mot Mälarsjukhuset. Efter att jag väl gjort mitt inköp begav jag mig mot utgången...

Helt plötsligt såg jag ett välbekant ansikte, där var just Helene Sörensen, jag var nog lite ur fattningen men jag kunde iallafall få ur mig hennes namn och det tog henne nog en liten sekund att inse vem som stod framför henne. Helene hade precis i dagarna börjat jobba på Mälarsjukhuset, vi hann prata ett par minuter om allt mellan himmel och jord innan hon behövde springa vidare.

Det här är verkligen den mest underliga och fantastiska dagen på länge. På väg hemåt slank till och med ett skratt ur mig (det är verkligen inte vanligt om jag är själv). Jag är helt överraskad och glad.

Och ännu fler minnen dyker upp...

Gud kan verkligen överraska.

Jag finner inte riktigt några ord just nu, även om det finns hur många tankar som helst i huvudet.

Och du minns...

Tack!