Helene Sörenstam
Ibland drömmer jag sådant som gör mig fruktansvärt nostalgisk och nedstämd. Jag drömmer då om människor som jag en gång hade i mitt liv, men som inte längre finns närvarande. Inte det att människorna är döda, bara det att tid och rum flyttat oss ifrån varandra.
Inatt var det dags för en sådan dröm igen. I drömmen satt jag vid ett bord och pratade tillsammans med en gammal bekant, Helene Sörenstam, någonstans i närheten fanns också hennes syster. Ofta är det så att om jag samma dag eller några dagar innan har funderat över en speciell person, eller flera personer, så drömmer jag sedan ibland om dem. Detta funkar inte för vardagliga personer utan det måste handla om människor som inte längre finns i ens närhet.
Hursomhelst! Det var väldigt många år sedan jag och Helene hade någon kontakt. Någon gång under de senaste tre åren har vi säkert stött på varann någonstans och sagt ett kort hej, men inte mer än så.
Jag minns en sommar då jag tillsammans med Helene och Sanna skulle gå på Malmamarknaden, jag kommer ihåg den försenade bussen, dem långa bilköerna, den stekande värmen. Jag kommer ihåg hur jag slutligen kom fram till Malmköping och väl där möttes av Helene och Sanna, dem hade haft god tid på sig att börja fundera på vart jag hade tagit vägen, likaså mor min som blivit kontaktad.
Väl på marknaden minns jag att vi stod i ett filmstånd och besvärades av en halvjobbig försäljare. Jag köpte en American Pie film som jag senare tappade bort. Efter marknaden åkte vi hem till Helene, vi åt kebab och åkte ut för att titta på hennes häst.
Alla dessa bilder fyller mig idag, och faktiskt en längtan tillbaks till den gamla goda tiden. Jag kan fortfarande minnas Helenes skratt och hur hon då såg ut. Även om vi inte umgicks särskilt mycket, och även om det bara var för en kort tid, så var hon en god vän, en himla snäll människa som gjorde mig glad.
Ibland krävs det en dröm för att man ska våga minnas.
Nostalgi och vemod!
Inatt var det dags för en sådan dröm igen. I drömmen satt jag vid ett bord och pratade tillsammans med en gammal bekant, Helene Sörenstam, någonstans i närheten fanns också hennes syster. Ofta är det så att om jag samma dag eller några dagar innan har funderat över en speciell person, eller flera personer, så drömmer jag sedan ibland om dem. Detta funkar inte för vardagliga personer utan det måste handla om människor som inte längre finns i ens närhet.
Hursomhelst! Det var väldigt många år sedan jag och Helene hade någon kontakt. Någon gång under de senaste tre åren har vi säkert stött på varann någonstans och sagt ett kort hej, men inte mer än så.
Jag minns en sommar då jag tillsammans med Helene och Sanna skulle gå på Malmamarknaden, jag kommer ihåg den försenade bussen, dem långa bilköerna, den stekande värmen. Jag kommer ihåg hur jag slutligen kom fram till Malmköping och väl där möttes av Helene och Sanna, dem hade haft god tid på sig att börja fundera på vart jag hade tagit vägen, likaså mor min som blivit kontaktad.
Väl på marknaden minns jag att vi stod i ett filmstånd och besvärades av en halvjobbig försäljare. Jag köpte en American Pie film som jag senare tappade bort. Efter marknaden åkte vi hem till Helene, vi åt kebab och åkte ut för att titta på hennes häst.
Alla dessa bilder fyller mig idag, och faktiskt en längtan tillbaks till den gamla goda tiden. Jag kan fortfarande minnas Helenes skratt och hur hon då såg ut. Även om vi inte umgicks särskilt mycket, och även om det bara var för en kort tid, så var hon en god vän, en himla snäll människa som gjorde mig glad.
Ibland krävs det en dröm för att man ska våga minnas.
Nostalgi och vemod!
Kommentarer
Trackback
