...
Finally I realized, I don´t belong in life...
Det är inte så att du är missförtådd, det är inte så att andra är olika dig, dem andra som är dumma... Det värsta är att tro och veta att männikor är precis som du, precis som en själv...Eller kanske inte?Man kan ju ta mig fan hoppas!
Jag vet inte vad eller vem som ska få mig att släppa taget, våga förlåta och gå vidare...Men jag vill att det sker snart för jag står inte ut med den här situationen...
Du raserade allt det som var tillit för mig... Jag tror jag vet varför jag gör som jag gör... Jag ser till och vara ett svin så att jag inte behöver känna mig sviken om de onda handlingarna jag utför, utförs av någon annan mot mig! Jag vill vara först... Det är en äcklig försvarsmekanism som jag lagt mig till med för att stå ut om morgondagen skulle bringa djävulsskap i sitt sköte!
Jag tror jag vet vad jag vill... Jag vill att saker och ting ska vara utraderade, att dem aldrig ska ha skett, att dem aldrig ens skulle ha behövt utraderas.... Jag önskar att jag vetat då vad jag vet nu, men mitt liv då var allt för ångetfyllt. Varför förstår man först när det känns som om det är försent.
I´m losing ground...More than ever before!
Alla är nog värda något bättre än mig, vad jag är värd är jag rätt osäker på, men om det första stämmer så är jag inte värd någon mänsklig varelse och då har jag Gud kvar som är förlåtande och älskande!
Gud möter vi och ser vi i relationen med andra... När inte tilliten finns i relationen så är det svårt att känna Guds närvaro.
Jag vet inte om du finns... Men om du gör det så kom och rädda mig...NU!
/K~
Du är värd så mycket mer än du tror, Kim. Jag är dig fan evigt tacksam för allt du gjort. Du är omtyckt av så många, ska du veta.
Du är värd otroligt mycket, du gör tillvaron bra för många du borde inte ha sån ångest.du sänker dig själv
Var inte ledsen, Lilja.
Tack:)
